En grönaktig och långbent lockespindel är årets art
Spindelarbetsgruppen har utsett lockelpindeln Lacinius dentiger (på finska okalukki, svenskt namn saknas) till årets spindeldjur i Finland 2016. Arten hör till långbenslockarnas familj bland lockespindlarna. Den uppseendeväckande gröna och taggiga lockespindeln hittades i Finland för första gången så sent som 2013. Man antog att den hade kommit med en virkestransport från Ryssland och att förekomsten var begränsad till den aktuella skogsdungen i Kotka, eftersom inga andra fynd gjordes i närområdet trots efterspaningar. Men överraskande nog hittades hösten 2015 ytterligare en individ, denna gång i Imatra.
Spindelarbetsgruppen fördjupar kunskapen om de arter som finns i landet och utvärderar deras hotstatus. Genom utnämningen av årets art hoppas arbetsgruppen och Finlands miljöcentral få in observationer från allmänheten. Utnämningen av årets spindeldjur sker nu för tredje gången.

Sensommaren är den bästa tiden för observationer
Lockespindlar av den aktuella arten kläcks ur ägg på våren eller försommaren. Unga djur är svårare att hitta än vuxna, eftersom de är mindre och dessutom trivs bäst i förna där man inte så lätt får syn på dem. Under sommaren växer de till sig betydligt och börjar röra sig på ställen där de är lättare att observera. I slutet av juli har den redan blivit storvuxen, men fullt könsmogna djur har hittills påträffats som tidigast i början av augusti. De kan sedan hittas långt in på hösten.
På andra håll i Europa är den här lockespindeln vitt spridd men   inte allmän, förekomsterna är lokala. I Finlands närområden finns den i Ryssland, men i Sverige och Norge har den inte hittats.

Trivs på trädstammar
Årets art är storvuxen, långbent, taggig, och jämfört med andra finländska lockespindlar är den avvikande till sin färg: ryggsidan är olivgrön eller olivgrå.
Den vuxna honans kroppslängd är 7,2–9,2 mm och hanens 4,5–6,6 mm. Till skillnad från spindlarna saknar lockespindlar midja. Deras två ögon sitter på en upphöjning på ryggsidan. Den aktuella arten är uppseendeväckande taggig på ryggen, benens kanter och ögonens upphöjning. Trots sitt säregna utseende är arten helt ofarlig för människor. Detta gäller även övriga lockespindlar.
Arten trivs i öppna skogar, i parker och trädgårdar. Om dagarna vilar den vanligen på trädstammar, ofta tryckt mot underlaget i någon grop i barken. Med hjälp av sin utmärkta kamouflagefärg kan den på så vis, trots storleken, bli närmast osynlig.
Eftersom arten har ett mycket speciellt utseende är det troligt att arten inte är vitt och allmänt spridd i Finland – annars skulle säkert flera observationer ha rapporterats in. Men för att bättre kunna pejla in artens utbredningsområde, hoppas vi att den som rör sig i naturen utrustar sig med ett skarpt öga och meddelar fynd av den här ganska lättigenkännliga lockespindeln. Till information om fyndplats (så noggrann som möjligt) fogas observationsdatum och observatörens namn samt ett fotografi eller ett exemplar av djuret. Observationer kan sändas in till annika.uddstrom (at) ymparisto.fi eller per post till PB 140, 00251 Helsingfors.

Litteratur:
Martens, J. 1978: Spinnentiere, Arachnida: Weberknechte, Opiliones. Die Tierwelt Deutschlands 64. — VEB Gustav Fischer Verlag, Jena. 464 s.
Uddström, A., Rinne, V. & Pajunen, T. 2013: Opiliones new to Finland and an updated checklist. — Memoranda Societatis pro Fauna et Flora Fennica 89: 1–3.
Uddström, A. & Rinne, V. 2016: Suomen lukit ja valeskorpionit. — Hyönteistarvike Tibiale Oy, Helsinki. 224 s.